Jaha....mitt första inlägg då.

Förhoppningsvis finns det någon som kan peppa en lite i vintermörkret.

Den yngre sonen är hos sin pappa denna vecka.

Pappan ringer mig och frågar om hans läxor, om hans mediciner mm..

Visst, fantastiskt att han tror att jag vet allt...men ÄR det hans vecka, så ska han väl hålla koll själv??

Liite typiska "kill-eller pappa"-syndromet.

Men, han vet också att jag pojkens storebror hemmaboende ännu.

(Inte samma pappa till dem) 

Det är denna sonen som är min tyngd just nu.

Han mår inget bra inombords, men det är livsfarligt att prata med någon!

Hans egen pappa stack ifrån honom när han var 13, uteslutit sig själv bara så.

Det som hände sedan är hur mycket som helst: allt från skolk, stölder, fel gäng, droger & alkohol....

Han har redan blivit anmäld för misshandel- fått böter och samhälsstjänst.

Själv har han hamnat på akuten, blivit anhållen mm mm....listan är lång.

Jag har försökt få hjälp allt från BUP..till skolan, till socialen och polis.

INGENTING händer.

Det har gått så långt att jag börjat dricka på helgerna då lillebror inte är hemma.

Jag har lagt in mig på rehab en gång...samma dag som jag kom hem satt han och 2 sämre polare i mitt hem och rökte spice....

En behandling som kostade mig över 2000 kr...åt pipan.

I helgen skulle några vänner komma på middag.

Sonen och jag har varit oense om allt (från skola, pengar hur man ska vara och hjälpa till hemma) hela veckan.

Jag sa att han är välkommen att sitta med om han vill ha mat- men det ska vara trevligt.

Så var det ju det där med alkoholen....

Vi hamnade i den ena dispyten efter den andra.

Till slut bara såg jag rött....

Kvällen slutade med att mina vänner fick hålla tillbaka mig då jag försökte slå honom allt vad jag kunde.

Jag sparkade, skrek, grät och slog- allt medans han stod med ett hånflin på läpparna.

Han skulle anmäla mig till polisen, eller så krävde han att jag la in mig igen.

Jag VET att jag ska låta alkohlen vara...den gör mig till en dålig människa.

VAd soc INTE fattar ( har ringt dem och berättat sj vad som hänt nu) är att VI TVÅ inte kan vistas hemma tillsammans.

Jag behöver min form av hjälp- men även han.

All de gånger jag föröskt få hjälp, har de bara sagt att så länge han pluggar så är jag försörjningsskyldig. Drogar han eller inte följer mina regler kan jag kasta ut honom....??!!

Han pluggar ännu i gymnasiet, har hoppat från linje till linje- och de antar honom!

Så han går inte ut förrän han är 22...

Jag HAR slängt ut honom vid 2 tillfällen.

Då var också max nådd...men nu jag över gränsen!

Man ger sig INTE på sin barn.

VAD GÖR MAN??